Träning och endorfiner: hur och varför frisättningen sker

Det finns tre typer av endorfiner: α-endorfin, β-endorfin e γ-endorfiner, alla syntetiserade från samma prekursorprotein, proopiomelanokortin. Deras verkningsmekanism är dock annorlunda.

Tillverkas och lagras i hypofys (hypofysen) i hjärnan, är endorfiner verkliga smärtstillande medicin endogen till sin natur opioid, frigörs särskilt under fysisk träning; i detta sammanhang visar de sig också minska muskelömhet och kramper.

I den här korta artikeln kommer vi att bättre analysera frisättningen av endorfiner till följd av fysisk aktivitet, och försöka förstå hur, varför och i vilken utsträckning detta fenomen uppstår – för att till fullo kunna njuta av det i vardagen.

Som förutsågs i inledningen har de tre endorfinerna en annan verkningsmekanism.

Ensam där p-endorfin den är verkligen utrustad med opioidaktivitetmedan α-endorfin och y-endorfin saknar affinitet för opiatreceptorer och därför inte påverkar kroppen på samma sätt.

Notera: vissa studier har identifierat en likhet mellan aktiviteten av α-endorfin med den hos psykostimulerande medel, och aktiviteten av γ-endorfin med aktiviteten hos neuroleptika (Wiegant, Victor M.; Ronken, Eric; Kovács, Gabor; De Wied, David ( 1992), “Kapitel 29 Endorfiner och schizofreni“, Progress in Brain Research, Elsevier, vol. 93, s. 433–453, doi:10.1016/s0079-6123(08)64588-4, ISBN 978-0-444-89538-7, hämtad 9 november 2020).

där noradrenalin ökar produktionen av endorfiner inom inflammerade vävnaderbestämma a smärtstillande effekt; man tror också att stimuleringen av sympatiska nerver genom elektroakupunktur, och den därav följande frisättningen av endorfiner, är mekanismen bakom dess analgetiska effekter.

(Binder, W.; Mousa, S.A.; Sitte, N.; Kaiser, M.; Stein, C.; Schäfer, M. (2004).”Sympatisk aktivering utlöser endogen opioidfrisättning och analgesi i perifer inflammerad vävnad“. The European Journal of Neuroscience. 20 (1): 92–100. doi:10.1111/j.1460-9568.2004.03459.x. PMID 15245482. S2CID 33125103) och (“Elektroakupunktur – en översikt | ScienceDirect-ämnen“).

Endorfiner frisätts av hypofysen, särskilt i svar till värk och kan verka både i centrala nervsystemet (CNS) än i det perifera nervsystemet (SNP).

Endorfinet som främst verkar på PNS är β-endorfin.

Endorfiner verkar genom att hämma överföringen av smärtsignalerbindande i μ-receptorer och perifera nerver, och blockerar frisättningen av signalsubstans P.

Mekanismen i det centrala nervsystemet är liknande men det fungerar genom att blockera en annan signalsubstans: dengamma-aminosmörsyra (GABA). I tur och ordning, hämning av GABA ökar produktionen och frisättningen av dopamin (Chaudhry SR, Bhimji SS (2018). Biokemi, Endorfin. StatPearls. StatPearls Publishing. PMID 29262177. Hämtad 20 februari 2019) och (Sprouse-Blum AS, Smith G, Sugai D, Parsa FD (2010 mars).”Förstå endorfiner och deras betydelse för smärtbehandling“. Hawaii Medical Journal. 69 (3): 70–1. PMC 3104618. PMID 20397507).

Endorfiner spelar därför en viktig roll i responsen hämmande av kroppen till värk.

Forskning har visat att för mentalt tränade individer, där meditation kan användas för att utlösa frisättningen av endorfiner (Dfarhud D, Malmir M, Khanahmadi M (november 2014).”Happiness & Health: The Biological Factors- Systematic Review Article“. Iranian Journal of Public Health. 43 (11): 1468–77. PMC 4449495. PMID 26060713).

SKRATT det kan stimulera produktionen av endorfiner och höja smärttröskeln.(Dunbar RI, Baron R, Frangou A, Pearce E, van Leeuwen EJ, Stow J, Partridge G, MacDonald I, Barra V, van Vugt M (mars 2012).”Socialt skratt är korrelerat med en förhöjd smärttröskel“. Proceedings: Biological Sciences. 279 (1731): 1161–7. doi:10.1098/rspb.2011.1373. PMC 3267132. PMID 21920973).

Men låt oss komma till fysisk aktivitet. Endorfinproduktion kan utlösas av en intensiv aerob träning. Frisättningen av β-endorfin har visat sig bidra till fenomenet som kallas “löpare hög“.(Boecker, Henning; Sprenger, Till; Spilker, Mary E.; Henriksen, Gjermund; Koppenhoefer, Marcus; Wagner, Klaus J.; Valet, Michael; Berthele, Achim; Tolle, Thomas R. (1 november 2008). “The Runner’s High: Opioidergiska mekanismer i den mänskliga hjärnan“. Cerebral Cortex. 18 (11): 2523–2531. doi:10.1093/cercor/bhn013. ISSN 1047-3211. PMID 18296435) och (Kolata G (27 mars 2008).”Ja, löpning kan göra dig hög“. The New York Times. ISSN 0362-4331. Hämtad 26 maj 2016).

Flera studier har dock stött hypotesen att den eufori som idrottaren upplever främst beror på frisättningen av endocannabinoider snarare än endorfiner (Reynolds, Gretchen (10 mars 2021).”Att komma till botten av Runner’s High“. The New York Times. ISSN 0362-4331. Hämtad 16 mars 2021).

Endorfiner bidrar dock till effekten positiv av övningen ovan ångest Och depression (Anderson E, Shivakumar G (23 april 2013). “Effekter av träning och fysisk aktivitet på ångest“. Frontiers in Psychiatry. 4: 27. doi:10.3389/fpsyt.2013.00027. PMC 3632802. PMID 23630504).

Däremot kan samma fenomen spela en roll beroende från träning. Regelbunden, intensiv träning kan få hjärnan att nedreglera endorfinproduktionen under viloperioder för att upprätthålla homeostas, vilket får idrottare att träna hårdare för att uppnå samma känsla (Freimuth M, Moniz S, Kim SR (oktober 2011).Att klargöra träningsberoende: differentialdiagnos, samtidiga störningar och faser av beroende“. International Journal of Environmental Research and Public Health. 8 (10): 4069–81. doi:10.3390/ijerph8104069. PMC 3210598. PMID 22073029).

I detta stycke kommer vi att föreslå utdraget av en betydande och intressant studie, med titeln “Effekterna av akut träning på humör, kognition, neurofysiologi och neurokemiska vägar: en recension” (Effekterna av akut träning på humör, kognition, neurofysiologi och neurokemiska vägar: en översikt).

Verket handlar inte direkt om effekten av endorfiner, utan undersöker en mycket mer komplex bild, som dock säkert kommer att intressera läsarna av denna sida:

Många verk har redan observerat effekterna av akut träning, definierad som en enda session av fysisk aktivitet, på humör och kognitiva funktioner hos människor.

Även om resultaten har klargjorts tillräckligt, har deras neurobiologiska grund (kognitiva och beteendemässiga förändringar) varit mindre genomgripande.

De tre mest konsekventa kognitiva/beteendeeffekterna är:

Verkliga neurofysiologiska förändringar efter träning observeras, såsom variationen i de neurokemiska nivåerna av neurotransmittorer, metaboliter, tillväxtfaktorer och neuromodulatorer, vilket tyder på komplexiteten hos hjärnans svar på akut träning.

Men låt oss inte glömma att många andra faktorer kan påverka effekterna av akut träning på fysiologi och hjärnfunktion, inklusive ålder, kroppsmassaindex, kön, hälsotillstånd och konditionsnivå. Detta måste leda till slutsatsen att effekten av träning också kan vara olika beroende på fallet.

I alla fall inträffar de mest relevanta neurofysiologiska förändringarna efter träning i hjärnans strukturer:

och föreslå närvaron av 1.

• förbättringar av långtidsminnet
• av minnet
• av belöningsbaserat lärande
• av motorisk förmåga.

Dessa hjärnförändringar överensstämmer med fynd som visar att akut träning förbättrar inlärnings- och minnesfunktionerna i hippocampus, striatumberoende motoriska funktioner och motoriska cortex.

Dessutom, eftersom träning upprepas regelbundet över tiden, kommer hjärnförändringar inte bara att upprepas regelbundet, utan kommer sannolikt också att involvera en mängd olika återkopplingar, kompensatoriska och långvariga plasticitetsbaserade hjärnmekanismer.

Dessa förändringar kan resultera i förändringar i de neurokemiska basnivåerna, vilket leder till långsiktiga strukturella/anatomiska och fysiologiska förändringar som beskrivs efter långvarig träning.

Sådan information kommer att hjälpa oss att använda träning inte bara som ett terapeutiskt verktyg för att fördröja, förebygga eller behandla kognitiv försämring hos äldre individer, utan också för att använda den som ett kraftfullt verktyg för att förbättra hjärnans funktion hos friska individer.

En av de viktigaste konsekvenserna skulle faktiskt vara att ta itu med tillstånd där uppmärksamhet och humör kan försämras (t.ex. åldrande, hyperaktivitetsstörning med uppmärksamhetsbrist och depression), men också att förbättra uppmärksamhet, humör och stressmotstånd hos normala populationer.